Jag gör precis som alla andra dagar då jag vaknar med huvudvärk,

Just flätat in dreads på en gammal klasskompis, funderar på mat och på vad jag ska hitta på ikväll..

Syskon, jag har några stycken, men bara två biologiska. Nu tänker jag skriva namn på alla trots att jag aldrig brukar göra det, men det är lättare att skilja på alla då.
Ewa och Nina, 6 år äldre än mig, inte lika för fem öre enligt mig och alla som känner dem och tvillingar.

Ewa, gift med Jocke sen ungefär en och ett halvt år tillbaka, bor i ett gult hus här i Lse och verkar trivas som fisken i vattnet, jobbar på dagis och har åldersnoja.

Nina, sambo med Fredrik, bor i ett hus i en liten by utanför Lse, bortanför Hedlunda där mina föräldrar bor.
Jobbar på dagis nu vad jag vet och tämjer vilda islandshästar på fritiden.

Sen kommer Josse, Carre, Maria, Tina och Sebbe på någon storts delad syskon plats.
Josse och Carre är de som jag verkligen räknar som systrar trots att vi inte delar DNA, de har varit med och uppfostrat mig, Josse bor i Dalarna med man och barn (Macke, Wilma och Wilgot), några ynka mil från mig men ändå så ses vi aldrig.
Carre bor i jönköpingstrakten med man och barn (Niklas, Alfred och Axel).
Sen har vi Sebbe, min bror som jag aldrig fick, bor i Sthlm men är ändå en av de som står mig närmast trots att vi knappt hörs nu för tiden.
Maria och Tina, mina småsystrar, de tar jag hand om och ger råd, oroar mig för och försöker göra allt för att de inte ska upprepa mina misstag.

De är mina syskon, två riktiga och några bonusar, älskar alla och bryr mig om alla.

Vad tror jag på? Jag tror inte på någon gud, och jag tror inte på djävulen, men jag har försökt tro, och jag har konfirmerat mig. Men att tro på någon som bestämmer allt och skapar världen på sju dagar funkar inte i min värld, jag har varit med om och vet om för många orättvisor för att kunna tro att någon kan vara så orättvis och låta världen vara som den är utan att göra något åt den, istället tror jag på det här.

• Ödet. Jag tror på ödet, att allt det som händer mig i mitt liv är på något sätt bestämt, att man kan ändra sitt öde genom att välja vilken väg i livet man vill ta är för mig en självklarhet.

Sen tänker jag låna något som min vän Räven skrivit om sin tro, som även passar in på min,

• ”Karma” och lagen om trefaldighet. Enklare uttryckt som ”What goes around, comes around”, i meningen att det man sänder ut får man trefaldigt tillbaka. Skickar man ut lyckliga energier får man lyckliga energier tillbaka. Är man elak eller skickar ut dåliga energier får man samma tillbaka. Ett leende besvaras ofta med ett leende, en sur min besvaras sällan med ett leende.

• An harm ye none, do as ye will. Fritt att göra och bruka vad man vill så länge det inte skadar någon annan. Ex: Det är okej att röka så länge ingen i ens närhet utsätts för passiv rökning.

Jag är fortfarande trött sen nobel, och jag kom ändå hem i lördags och har knappt gjort någonting sen dess.
skulle egentligen pluggat idag, det har inte hänt, jag känner mig helt värdelös på att plugga! Jag har ingen inspiration till det nu, jag oroar mig bara för projektarbetet och det faktum att jag inte kommer ha någon inkomst efter maj/juni.
Då måste jag stå på egna ben och klara mig själv.

Vid åtta ska jag befinna mig på skolan, vi är sjutton i klassen nu, det behövdes 2-4 personer för att ta emot grejerna från nobel, och jag måste vara där för att ingen kan ställa upp. Jag är en av de som bor längst bort också, det tar en halvtimme för mig att ta mig till skolan, såvida jag inte tar bussen, och de kostar pengar.
Jag blir så less, jag vill inte behöva ställa upp, jag vill kunna säga nej och få stanna hemma, huvudet värker, illamående men jag ställer upp likt förbannat.
Får se hur länge vi behöver vara där bara. Hoppas det inte är länge utan vi bara behöver lasta in grejerna.
Jag är så opepp på den här skiten.

Det finns så många ögonblick jag kan skriva om, men jag tänker skriva om det bästa senaste tiden,
jag kommer inte ihåg exakta dagen, bara att det var en helt vanlig dag, som vilken som helst annars,
Jag tror jag hade varit hemma hos N & N som vanligt, det var när de fortfarande bodde i lillstugan och inte fått tillgång till huset än, N hade som vanligt frågat om jag mådde bra, en ständigt återkommande och omtyckt fråga.
Och jag kunde svara ja, som vanligt och det slog mig, jag mår bra, jag har ingen ångest längre, ingen tryckande klump i magen, jag är lycklig för första gången på flera år.

Jag kan ärligt säga att jag inte har någon.
För jag släpper inte in någon så nära, däremot har jag flera nära vänner som jag älskar och bryr mig om, men ingen bästa vän, och jag vill ha det så, för tänk den om dagen kommer då man kanske inser att man växt ifrån varandra, då har man ingen bästa vän kvar, ingen som är lika nära, har man flera nära vänner så är risken inte lika stor att man står där ensam till slut.

Jag älskar mina vänner, de riktigt nära, de som finns kvar och ställer upp när allt annat skiter sig. Jag hoppas att de vet vilka det är, trots att jag är sämst på att höra av mig och så, men om jag lyckas höra av mig och hålla kontakten trots veckor mellan gångerna, då är ni en av de jag älskar.
Sen tycker jag om många och jag bryr mig oftast om alla.

Men någon bästa vän, det har jag inte.

Fortfarande så skriver jag i förväg, men jag vet vad jag gör idag, jag kliver upp oförskämt tidigt för att riva efter nobel, jag är mest troligt trött men kommer igång efter en stund, lever nog på skräpmat och energidryck som jag annars håller mig ifrån för att det smakar äckligt, men idag behövs det, sen åker vi hem.

Rättelse, klev upp halv fem efter ca fyra timmars sömn, klä på sig, packa ihop det lilla som jag hade med mig, bege sig till handels för att börja rivet, rivet började halv sex ungefär, frukost blev det inte förrän vid 8-9 ungefär, innan de hade jag fått i mig en red bull, sen rev vi, hela dagen, med några korta pauser.
Första bilen åkte innan tolv om jag inte minns helt fel, hade inte så stor koll på tiden.
Halv tre satt vi äntligen på bussen, knäna värkte, huvudet hade börjat säga ifrån och jag var allmänt trött.
huvudvärkstabletter och två timmars sömn senare började det kännas lite bättre, när jag vaknade var vi i säter, vilket piggade upp en hel del, nästan hemma!
Hem, kramas med kisse, duscha i en halvtimme och bara njuta av varmt vatten och avslappning.
Sen till N för middag.
Han hade börjat med maten när jag kom och gav mig ett glas vin, sen åt jag som aldrig förr och bara tyckte att livet var underbart. Somnade i hans knä när vi skulle se på serier.
Dagen tog slut runt tolv, då gav jag upp och insåg att jag behövde sömn.

Kärlek för mig är min familj, mina vänner och alla jag tycker om och som får mig att må bra.

Kärlek kan vara en vacker höstdag då det är alldeles perfekt väder för en promenad,
det kan vara en snällt ord eller en kram på en jobbig dag.
Det kan vara ett leende eller en blick, det kan vara gott te, det kan vara att sitta och rita, eller en bra bok.
Det finns mycket som jag ser som kärlek, eller kärlek för själen.

Kärlek kan vara att bara vara i närheten av någon man tycker om. ♥

Jag har ingen aning om vad jag ätit idag, mat mest troligt eftersom det här inlägget skrivs i förväg då jag befinner mig i Sthlm för att fixa nobelfestens efterfest, Nobel Night Cap med andra ord.
Vi skulle få en blandning av pizza, piroger och diverse annat onyttigt så jag bunkrar upp med både laktrastabletter och omeprazol och hoppas att jag överlever.

Jag älskar mina föräldrar, trots allt vi varit med om och trots att de var särbos i över ett år eller hur lång tid det nu var så håller de fortfarande ihop och älskar varandra lika mycket.
Trots att jag förut tvivlade på deras kärlek till mig så vet jag att de älskar mig ovillkorligt även när jag var som värst, okej, jag var inte så farlig egentligen, bara väldigt blind för att människor faktiskt kunde bry sig om mig.

Mams, sadlade om från att ha varit barnskötare/dagisfröken till att gå skola och bli receptarie, en dag fick hon bara nog och bestämde sig för att göra något annat innan hon slet ut sig totalt, och sagt och gjort!
Det är av henne jag fått de dåliga knäna, migränen, och diverse annat konstigt som inte är det trevligaste att leva med, men jag älskar henne lika mycket ändå, det är hon som varit och hälsat på flest gånger sen jag flyttade hit eftersom hon tidiagare jobbat i Sveg som ligger lite närmare än Lycksele.

Paps, biltokig, eller rättare sagt opeltokig, samlar på bilar, älskar att retas med människor och är på senare tid egenföretagare. Han har alltid massor med projekt på gång men är aningen sämre på att avsluta dem.
Vi hade en period då vi knappt pratade med varandra och jag pratar way more med mor i telefon sen jag flyttade hit, men det gör inget, jag älskar honom lika mycket ändå och vet att det ibland kan vara så.
Jag vet att han ändå alltid finns där!

Kim, träffade honom på en bilträff när jag var ~8ish, så söt så söt och god damn vad kär jag var,
hans bror genomskådade det hela väldigt snabbt och jag förnekade det i sten, såna saker kan man inte erkänna, speciellt inte när killen ifråga står bredvid!

Men den sommaren glömmer jag aldrig, det var så lätt, dessutom var det ganska praktiskt att vara kär i någon som man aldrig träffade, man visste som att det ändå inte skulle bli nånting, fanns inte så mycket att hoppas på, utan man kunde bara njuta av att vara kär.

Jag heter egentligen Lena, men on the internetz går jag oftast under nicket Ayashi.
Fråga mig aldrig vad de betyder för det kommer jag aldrig ihåg och jag "blev" Ayashi efter att jag sökt namn till en spelkaraktär.  Var ganska insnöad på japanska namn, anime och j-rock/j-pop vid tillfället, efter det har namnet hängt med, det blev en del av mig.

Jag bor alldeles för långt ifrån min riktiga familj, så jag jobbar på att skaffa mig en egen här i dalarna, nu känns det lite som jag har det, som att jag hittat någonstans där jag passar in och det tycker jag om.
Jag är 21 år med åldersnoja, har blandade känslor inför framtiden då jag ska stå på egna ben istället för att leva på mams och paps eller leva på stuielån som jag gör nu.

Jag trivs inte i min hemstad, kan vara där i någon vecka ibland innan jag blir less, dock var tre gånger under tre månaders tid alldeles för mycket.

Jag har varit väldigt naiv i mitt liv, vilket har lett till att jag nu istället har tappat förtroende för nästan alla människor, jag ser ingen anledning till att lita på människor eftersom det oftast slutar med att de sårar mig, därför försöker jag också att hålla människor på avstånd genom att vara elak. Det är inte med mening, men det är ett försvar som kommer automatisk när någon börjar komma för nära.

för jag har en del att göra nu, men jag ska göra mitt bästa.

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Har annat för mig än att sitta vid datorn nu, jag hjälper till hemma hos N och N, umgås med människor och pluggar inför kommande tenta, jag bara är och jag har det bra!

Sen sist har jag varit galet förkyld så jag knappt kunde ta mig ut, E har varit och hälsat på några dagar och jag har fått paket hemifrån, sen har en massa andra saker hänt också, N och Ns inflyttningsfest och diverse annat som bara händer men som jag inte tänker så mycket på eller tänker mycket på men inte känner för att skriva om.
Inflyttningsfesten var iallafall riktigt lyckad, veckan då jag var förkyld pysslade N om mig och var söt as usual och veckan då E var här var vi och såg Familjen som spelade på S2, gick på bio, fikade och sprang på kupolen ett antal gånger.

Tiden går fort, men utan dagarna flyter ihop så har november redan tagit slut, det är mindre än tre veckor tills jag åker hem över jul och det känns som att det är en hel del som kommer hända innan dess, Nobel Night Cap nästa vecka, veckan efter det är det tenta, och innan dess ska jag hinna läsa ut boken som tentan bygger på, ska julpynta hemma och göra allt annat jag också vill göra, sunday roast med Jenny ska lagas och julklappar ska inhandlas.
Ska försöka hinna göra palt också innan jag åker hem, bara för att.

Dessutom sänder jag dagligen iväg en tanke till C, önskar att jag hade fått krama om henne en gång innan hon åkte hem så hastigt.