Varför hittar jag alltid killar som inte kan klara sig utan mig?
Jag hatar det. Nästa jäkla kille (OM det nu blir en sån, funderar på att gå från bisexuell till lesbisk, det kanske blir enklare då?) ska banne mig vare självständig, kunna ta hand om sig själv, laga mat, diska, städa, tvätta och INTE vara på mig som en jävla igel om var jag är och vad jag gör.

Förstår mig inte på dom.. Man är tillsammans och man försöker hela tiden få bekräftat att människan faktiskt tycker om en mer än den där jäkla datorn, men nejdå.. ingenting. Men sen sådär två-tre veckor efter det tagit slut då jäklar får man kärleksförklaring på kärleksförklaring.

Kan nån förklara varför jag inte träffat en enda kille hittills som jag varit tillsammans med som kunnat använda hjärnan under förhållandet?!
GAH! >.<


Som sagt.. OM det nu blir nån ny kille i mitt liv ska dom banne mig uppfylla en jäkla massa kriterier för nu är jag less på att måsta ta hand om varenda pojkvän jag haft! Jag är ingens jävla mamma!

*JOBB och fast inkomst. Inga jäkla praktiker, möjligtvis skola..
* Framtidsdrömmar, inget "nej jag kan inte, jag är för dum" Lite ambitioner tack!
* Kunna laga mat, städa, diska, tvätta
* Visa lite jäkla känslor istället för att häva ur sig allt när det är försent.
* Kunna inse att jag har egna intressen och även om de utövas med andra killar så betyder det inte att jag är otrogen.
* Förstå att flera av mina bästa vänner är killar och även om det kanske finns ett förflutet så är det faktiskt ett förflutet och ingenting jävla annat.


Nu... kanske jag fått ur mig en del.. >.<  men jag tror fortfarande på idén om att bli lesbisk. Linn skulle bli glad.. fast iofs. jag är ju redan bisexuell, kanske borde lägga in en stöt?