But you're just a boy...

Jag sitter på connex sida och kollar på tågtider och priser.
Jag vet att jag kommer ha råd att åka ner och upp.. Men sen då? Hur ska jag kunna överleva där?
och tänk om det inte alls blir som jag vill, eller som jag tänkt mig?
Allt känns bara jobbigt och om man ändå kunde få nåt svar.. ett svar på en fråga, men jag vill inte fråga för jag vill inte veta.. Men ändå så vill jag de. Jag vet bara inte vilken fråga jag ska ställa..

Men egentligen så vet jag att hur allt än går, så har jag nånstans att sova.
Jag tror t.o.m att om jag ber riktigt snällt att jag har två ställen att sova på.

Och egentligen längtar jag så jag håller på gå i bitar, för Stockholm är min fristad, där får jag njuta och där känner jag mig glad.

Hur allt än blir.. Så vet jag att jag inte kommer ångra mig, det har jag inte gjort hittills.


Jag vill att det ska vara januari nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0