>.<

Varför, varför, varför, varför... VARFÖR?!




Varför känns det som ett knytnävslag i magen varje gång han nämner ditt namn?



Du är ju bara en liten del av det som en gång var en dröm...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0