Många vet inte allt jag gått igenom och det är ofta som jag vill låtsas som ingenting. Men ibland kommer det tillbaka och då känns de som ett knytnävsslag i magen. För det var en hel del som hände för tre år sen, mycket som hände och mycket jag gjorde, det var då jag vände allt destruktiva till det bättre, även om det inte blivit riktigt bra förrän nu, så ångrar jag ändå inte det som hänt, okej, vissa saker är jag kanske inte så stolt över men jag ångrar det ändå inte, för det ledde mig hit. Hit, till Borlänge, bort från Lycksele och jag kan ärligt säga att jag behövde det här, hitta nya vänner och hitta mig själv. Det var längesen jag ärligt kunde säga att jag var stolt över mig själv, men det slog mig för några dagar sen, jag ÄR stolt över mig själv. Jag är stolt över att jag tagit tag i mitt liv och för att jag flyttade hit. Jag vågade ta steget för att rädda mig själv för tre år sen och jag har tagit flera steg efter det.

Och nej, även om jag vill att folk ska veta varför jag beter mig som jag gör ibland och har mina egenheter så orkar jag inte tala om allt som hänt, för jag försöker gå vidare, men spåren efter allt kommer alltid finnas kvar.
Jag kommer nog aldrig bli den jag var innan allt hände.
Frågan är ju om jag vill bli det?


Jag trivs med den jag är nu, och jag har mina vänner som jag värdesätter högre än allt.
Dessutom har jag världens finaste människa vid min sida nu, och det gör mig gladare än jag varit på länge.