Jag mår dåligt, extremt dålig.
Så där så att det enda jag vill är att lägga mig i ett hörn och gråta i en timme eller två för att sen gå omkring och fortsätta känna mig så där apatisk som jag gjort senaste tiden. För det känns inte som att det kommer bli bättre.
Det är lättare att dölja det för vissa, och det är lättare att prata med andra.

Jag skulle behöva en paus från världen.





Vilken underbar början på baldagen.. Inte sant?