Det blev inte riktigt som jag tänkt, men det funkade.
Fick iallafall konstaterat än en gång att jag har världens finaste människa vid min sida.
Han är allt jag behöver och vill ha och han plockar fram det bästa ur mig oftast,
sen att han kan gå mig på nerverna så jag nästan vill strypa honom det är en annan sak, men det är aldrig så farligt och han är mest söt då faktiskt.

Han får mig t.o.m att börja acceptera saker med mig själv som jag aldrig under hela mitt liv har accepterat.



Det här blev lite sentimentalt.
Men det är så jag känner mig idag, idag är jag sådär jättekär så alla nog skulle få nog av mig om jag gick och sa högt allt jag tänker.