Hemma
Det första jag gjorde när jag kom hem var att bara gå omkring och plocka lite, var så borta att jag inte kom ihåg att ta av mig skorna (jag måste verkligen vara sjuk..) åt och sen tappade jag upp ett bad, tror jag badade i nästan en och en halv timme, tog lite ljus, en bok och badbomber, efter det kände jag mig iaf som en halv människa, nästan. Hade tänkt ta tag i lite saker som borde gjorts men jag orkade inte, jag tar det imorgon efter föreläsningen.
Ska försöka sova snart, först ska jag leta reda på nån film att se OM jag inte kommer kunna somna, tror inte jag kommer det dock, är inte det minsta trött, bara orkeslös. Säger att jag är trött för att jag inte vet hur jag annars ska definiera känslan jag har i kroppen, det är underligt, jag vill vara hemma mer nu, har varit mycket hos M, behöver få vara hemma hemma, inte hemma hos honom, min lägenhet är ju mitt hem. Känner mig mer trygg här, det är lite medicin för psyket. Här bestämmer jag över vad jag gör, här behöver jag inte känna mig ivägen eller överflödig.
Jag har insett många saker under de här dagarna, jag har legat i en säng och inte orkat göra nånting vettigt som anstränger hjärnan osv, så istället har jag försökt analysera mig själv och hitta mig själv igen, för i måndags kändes det verkligen som jag tappade bort mig själv. Kämpar för att hitta tillbaka nu, jag behöver ensam-tiden. Känns som jag kommer isolera mig själv så mycket jag kan nu, iaf i några dagar. Som sagt, jag behöver ensam-tid, trots att jag inte alls vill vara ensam, inte om nätterna iaf.
Dags att försöka sova? jag tror det, gosa ner mig i sängen med kisse.
Och sakna Ms närhet....
Det är tråkigt att höra att du inte är frisk. Det verkar ju gå så bra för dig där nere i borlänge så de är ju synd om du ska förlora på alla projekt och ämnen för jag vet ju vad det betyder för dig :P
Att du är lite vilse i vem du själv är har du nog alltid varit och kommer nog alltid vara, de är vi alla. För hur väl man än tror sig känna sig själv så är det oftast alla andra som har den korrekta uppfattningen eftersom vi som person inte ser hur vi själva är. Vi ser det vi vill se och vi tror att vi är dom vi vill vara men när sanningen kommer fram så är det våra nära som ser oss så som vi egentligen är! Och vi har ju alla mysterier, saker vi inte förstår oss på.
Personligen äre vell synd att de slutade som det gjorde och att vi idag inte har någon som helst kontakt förutom vissa sånna hära spontana kommentarer då och då. Men jag tror... att om du egentligen funderar så har du hittat vem du egentligen är och hur du egentligen vill ha det! Jag menar..
Du uppfyllde ju din önskan att flytta ifrån lycksele, Du kom in på den skola du så länge drömt om. Du utbildar dig inom ljus och scensättning precis som du ville! Du har ditt eget "space" och du har tiger med dig :P Till råga på allt har du underbara människor runt om dig som du tidigare inte kände. Du har efter många månader (fler än ja trodde de skulle bli) hittat en ny kille som du verkar trivas med :) och sen har du ju din längtan efter vissa speciella människor i lycksele och visst de kan ses negativt men om du frågar mig... så är det bara bra! För när man är borta mycket och sen får fara och träffa dom människorna så mår man sen riktigt bra!
Det komiska med hela historien är... Du har lyckats lena! Det har du verkligen! Du tog dig i kragen, flyttade, började det liv du sinnerligen förtjänat (hoppas ditt liv inte är dåligt nu då förutom just nu då du är sjuk och inte mår så vidare toppen :P) och ja vad ska man säga? Dom säger ju att när man nått botten så kan de ju bara gå upp! Och jag tror att du kanske inte insett det själv... men jag tror ditt liv är på en väldigt stigande väg uppåt :P
Nu ska ja sluta pladdra! Tänk på de ja sagt för om vi jämför du och jag... Du flyttade och startade det liv du vill ha, Jag vart kvar och har ännu inte hittat den jag vill va eller den jag är. Lycksele är fortfarande inget för mig men tja... du vart kvar i 19 år :P jag hoppas jag inte sitter fast i 19 år :P Men nää du lena! Jag känner dig ;) lr ja :P kanske är du så förändrad så ja inte känner igen dig nu ;P men om du är den goa lena jag kände så tror jag att vad du än tar för dig kommer du lösa det! Lova mig bara en sak :P Nästa gång du kommer till lycksele... Hör gärna av dig :) Tycker att vi är mogna nog för att åtminstonde kunna vara vanliga vänner och t ex ta en fika eller något och bara prata lite eller ta en öl eller något :P Tja... Asti Zinsano för dig va? ;)
MvH Kockjäveln på hamngatan
