och ännu mer klagande, lyckades till slut somna, efter många om och men. Och nu mår jag ännu nästan ännu sämre, huvudet värker inte, men tungt känns de, känns som jag kommer vara fast i sängen idag igen, ska vänta på att Marie kommer hem igen, gå och hämta min nyckel och sen gå hem, orkar inte vara bland folk längre, igår var nog jobbig, känns som idag kan bli värre, orkar inte vara glad och social. Vill bara gråta och stänga in mig, allt känns bara så kasst nu.


Dra igång en film eller en serie kanske? Då har jag nåt att göra iaf.

Allt känns ganska värdelöst för tillfället, känns som jag överreagerar för minsta lilla och när jag försöker övertyga mig själv om de så blir det bara värre, jag spottar och fräser och alla grejer som sägs men som inte görs blir större och större och jag känner bara för att dra täcket över huvudet och gå i ide någon månad.

När M frågar vad som är fel svarar jag "ingenting" även fast det känns som att allt är fel.
Hur ska jag kunna förklara för honom vad som är fel när jag själv inte vet?
När det känns som att allt är fel på en och samma gång...