Jag kan inte läsa det jag skrev igår utan att bli tårögd, men som jag sa till Maria igår, jag mår bra, för jag har haft världens bästa farmor som trots sin sjukdom och den smärtan hon fick stå ut med, var lugn, hon hade ro redan från början, hon var aldrig orolig över något.

I lördags var jag så pepp att göra en massa saker som var tvunget till att vänta till idag, idag är jag inte alls lika pepp, men det mesta är gjort. 
Har två samtal kvar att ringa. Ett kommer jag nog ringa ikväll eller imorgon och ett har jag tänkt ringa snart.

Kollar på resor hem igen, än har priset inte gått upp så än så länge är det lugnt, men tänkte beställa biljetten snart, vill verkligen hem den 3e.. Okej det är inte länge kvar men det känns som en evighet, fast jag vet att bara den här veckan får ta fart så kommer tiden bara svischa förbi och sen är den 3e här.

Jag har saker som borde göras men motivationen infinner sig inte, jag skyller på vädret!