Kom nyss hem, är trött som få, tänkte äta lunch sen lägga mig och vila/sova en stund. Sen ska jag ta tag i det som behövs, kastrullerna som ska diskas, elen som jag måste lära mig och ritplattan som vill användas

Kunde knappt ta mig upp ur sängen imorse så trött som jag var, men jag tog mig upp, och jag var i tid till lektionen. Duktig flicka!



Läste att en gammal bekant skrev om att förlova sig, inte nu, men att de var nästa steg i deras förhållande..
jag förstår inte riktigt, varför ens tänka tanken när man varit tillsammans i en månad.
Sure, jag skulle inte ha nåt emot att förlova mig.. Senare.
Mest troligt så skulle jag känna mig tryggare, men, en förlovning kan man inte basera på att man ska få känna sig tryggare. Jag har tänkt tanken att förlova mig en gång, det var med J, men jag ville vänta och tyvärr så höll det inte.
Jag är livrädd för att det inte ska hålla, för en förlovning för mig är stort.
Samtidigt som jag gärna förlovat mig så vet jag också att jag inte kommer göra de efter ett tre månaders förhållande, däremot så längtar jag efter den dagen då jag är så pass säker på att förhållandet verkligen kommer hålla att jag kan börja tänka tanken.

De andra steget efter att man blivit tillsammans är väl inte en förlovning, jag ser nästa steg som sambo, att man bor ihop och fungerar ihop på det planet också. Sen en förlovning, för mig känns de ganska långt bort eftersom jag faktiskt trivs med att bo själv. Sen att jag har dålig erfarenhet att bo tillsammans med någon annan gör ju inte precis att jag längtar efter att dela hem med någon.

Näe nu ska jag sluta ordbajsa om saker jag har åsikter om, nu blir det lunch