Känns som att allt är en enda stor nedräkning.. till vad egentligen?

Nedräkning till morgondagens tenta, till inlämningsuppgiften på onsdag, till den dagen man får ett jobb.. Sen då?

Jag är så opepp på att jobba, jag vill inte jobba, jag vill leva!
Jag vill få slippa stressa och vara tvungen att göra en massa "måsten".
Jag vill ha ett lagom stort hus, ljust och luftigt, en lagom stor trädgård där jag får ha mina fruktträd och mitt trädgårdsland och ja, jag vill vara hemmafru! Ett litet jobb på sidan av skulle vara perfekt men få göra vad jag vill på dagarna. Gå hemma och plocka, städa, laga mat, kunna baka på dagarna och ta hand om djuren.

Jag ser inget fel med det, faktiskt.
Visst en karriär skulle inte vara helt fel, men det känns inte som nåt för mig, jag som är så galet icke stresstålig, som kan bryta ihop för minsta lilla fel när jag är i nån av de perioderna.
Dessutom trivs jag att göra det hemmafruar gör.
Så varför inte liksom? Måste bara sälja in idéen hos M också.. Vet inte hur det ska gå dock.. Hmm..


Näe, fixa tvätten som var den egentliga anledningen till min pluggpaus och sen fortsätta plugga.