När jag är med N frågar han alltid hur det är med mig, om jag mår bra, och varje gång blir jag lika förvånad när jag ärligt kan svara att ja, det är .
Hela historien med M börjar sakta men säkert suddas ut, visst, jag vill verkligen inte träffa honom och prata med honom, men om han vill stå och gulla med sin nya så fine by me.
J blev ett avslutat kapitel efter att han kommit tillbaka i mitt liv, jag fick se det som fanns under ytan, inte bara det som jag blev förblindad av och ja, fascinationen för honom försvann. K verkar vara ute ur mitt liv, och då slipper jag konstant oroa mig för att såra honom som jag vet att jag skulle gjort till slut.
Jag har saker att göra, saker jag vill göra och saker som måste göras, men det gör ingenting, för visst allt är inte det roligaste jag kan tänka mig, men då har jag andra saker att se fram emot under tiden.
Jag har börjat träna, jag saknar att måla och rita, jag börjar trivas med allt igen, det har varit alldeles för kaotiskt senaste tiden, det börjar ordna upp sig nu.