I söndags, första åket för i år, jag, N, J och E (J till vänster, jag i mitten och E till höger) drog ut när E och J kommit hem efter att ha varit spårlöst försvunna efter lördagens festligheter. De kom hem och var alldeles lyriska för att asfalten var framme och gruset borta på delar av vägen, så jag och N traskade hem till mig och hämtade min bräda och sen var lyckan gjord.

I måndags fick jag igen för att jag haft så kul, träningsvärken var ett faktum, dock bara i vänsterben som jag kickar med. Självklart fick jag för mig att jag skulle till Elgiganten för att inhandla ett våffeljärn till den kommande våffeldagen på fredag. Jag och N tog än en gång brädorna, och bra gick det, delar av vägen, andra var för grusiga och en del var det fortfarande för mycket snö kvar på.

Igår var det ännu värre, då ville jag knappt gå, men jag tog mig till skolan och hem igen.
Nu tänker jag låta min träningsvärk gå över och sen ska jag åka igen, då har fler vägar tinat fram och kanske lite mer grus försvunnit. Nu längtar jag till de dagar då de sopar vägarna så allt grus försvinner.