Den här var svår, mina ambitioner för tillfället är att försöka hitta ett jobb och få en inkomst, så jag kan få bo kvar i staden som jag trivs i, som jag kan kalla hem och som jag känner mig mer hemma i än jag någonsin gjorde i staden jag kommer ifrån, staden jag spenderade nästan 20 år av mitt liv i.

Sen vet jag inte vilka ambitioner jag har, att få må bra och trivas med livet, att inte behöva känna så mycket saknad utan att tycka om vad jag gör och vem jag är.

Min familj hemma i Lycksele, likaså mina vänner där uppe i norr,
mina andra vänner som nu är utspridda över landet, de saknar jag, de finns alltid i mina tankar och jag försöker att hålla koll på hur hur de mår och vad de har för sig, jag kanske inte är världens bästa på att höra av mig till dem, men jag försöker hålla koll på annat sätt, jag använder mina stalkerfasoner till att se så de mår bra, och om de inte gör de så försöker jag höra av mig, se vad som hänt och försöka få dem att må bättre och inse hur mycket jag saknar dem och tycker om dem.

Jag tror inte jag har någon direkt favoritplats, home is where the heart is brukar jag gå efter, och min favoritplats är nog hemma, så var jag än trivs är hemma och således min favoritplats.
Bl.a. hemma i min lägenhet, hos mina föräldrar, vid älven hemma i Lycksele, På särskilda platser i Hedlunda.

Känns inte som det finns så mycket att skriva om, och jag vet inte vilka som läser så jag vet inte riktigt vem jag ska vända mig till och berätta om mitt liv för.
Så hojta till, vad vill ni läsa om? Mitt liv kommer vara lite händelselöst framöver känns det som.
Jag filar på ett vettigt CV, sen skriva personliga brev och ja, så har jag ju slutprojektet kvar.

Ska göra en ny utmaning sen, en till 30 dagars utmaning, fast med bilder, och då hänvisar jag till Bilddagboken, jag tror jag är mer aktiv där!

Mina rädslor?
Att bli lämnad, att få leva ensam, att mina nära och kära ska bli sjuka när jag inte kan vara hos dem, att vara för långt bort för en kram, det är några av mina rädslor, men just det faktum att leva ensam, det skrämmer mig mest.

Lägenhet

Min första alldeles egna lägenhet, känslan att få skriva på kontraktet och veta att jag snart skulle få ha ett eget hem var underbar och nervkittlande, jag tror jag aldrig kommer glömma den dagen även om jag inte tänker på den så ofta nu förtiden.

Den här skönheten är på väg hem till mig snart hoppas jag, custommade longboard, för inte allt för mycket pengar, men mycket pengar för lilla mig!
Jag hoppas att allt går bra med den, det är första gången jag beställer själv från USA, det var längesen jag gjorde av med så mycket pengar på en gång, jag hoppas den inte fastnar i tullen!

Vad får mig inte att gråta?
Jag kan gråta pga mycket, men en sak som får mig att gråta är lite jobbig, när jag är arg, när jag är riktigt arg, då gråter jag, och oftast missuppfattar människor det och tror att jag är ledsen och försöker trösta mig, vilket gör mig ännu argare, eftersom jag inte vill att människor tycker synd om mig när jag är arg, vilket gör att jag gråter mer.

Sen finns det det vanliga, gråter till sorgliga filmer, speciellt om jag är ensam, då kan jag tjuta som ett litet barn, speciellt till Life as a house, älskar den filmen, den är så fin.

Familjen och vännerna, de får mig att må bättre, att få umgås med människor jag tycker om och som jag märker tycker om mig tillbaka.

Svek och löften som bryts, jag har upplevt för många svek och brutna löften för att ta lätt på det, jag orkar inte längre slå det ifrån mig.

Dagen då jag öppnade antagningsbeskedet och fick veta att jag kommit in på högskolan, att jag skulle få flytta och få börja om på nytt, starta ett eget liv och få börja om från början, det var magiskt!

har skrivit tenta, funderat på om jag klarat den eller inte, varit på jakt efter stickor för att ta upp stickandet igen, men garnaffären var stängd, tröstshoppade mer akrylfärg, ett knådgummi och stompar istället och gick hem och la mig på soffan och halvsov typ.
Eller ja, fixade lunch sen halvsov och såg på film.
Färdigställt en tavla som jag började med tidigare i veckan, fixade till håret som jag inte var nöjd med och sen påbörjat två nya, den ena behöver jag en penna till, så ska kila förbi panduro sen någon dag och se om jag hittar någon passande, och en vet jag inte riktigt om den är klar eller inte, har fotat med mobilen men ska fixa bättre bilder senare tror jag, när de är klara.
Ikväll tror jag bilderna från mobilen kommer upp. Är nöjd med dem än så länge iaf,
och jag känner hur jag saknat att måla, kladda och blanda färg, ha färg på fingrarna och försöka komma på hur jag ska måla för att få rätt resultat.

Har kommit fram till att jag vill måla ett porträtt, men jag vet inte av vem, och jag vill ha större dukar innan jag påbörjar nåt sånt projekt. Jag vill ha en utmaning!

Det är februari nu, jag har inget stort planerat med skolan förutom Ljusvandringen den 10e, jag kanske kommer åka till Sthlm just efter för att få träffa vänner men inget är bestämt än, N och N måste bestämma sig först om de ska dit eller inte, för jag åker med dem.
Jag tänker försöka pyssla lite mer, jag ska göra ett nytt dreadshår, måla lite och sticka, och fixa med mitt slutprojekt. Och kanske börja skriva CV och personliga brev?

Jag försöker att inte ångra saker, för de saker jag gjort, har hänt av en anledning, och om jag sårat någon så ångrar jag det, för det var aldrig meningen.
Om jag skulle ångra saker jag gjort, så skulle jag ångra att jag blivit den jag är, för på grund av och tack vare alla saker jag gjort, saker som hänt mig och allt jag varit med om så har jag blivit den jag är idag, och jag tycker om mig själv, jag är tillfreds med livet,  jag har drömmar, men det känns som jag faktiskt kan uppnå dem.

Så om jag sårat någon och någon av er läser det här, så vill jag bara säga att jag är ledsen, det var inte min mening.