Nu mår jag så fruktansvärt mycket bättre än förra veckan, okej, det gör ont, väldigt ont, OM jag väljer att tänka på det, men jag kan skjuta det åt sidan, åtminstone för stunden, för just nu njuter jag för fullt av P&L, awesome människor och vissa ögongodisar.
Håret är sjukt blått och ja, jag syns.

I måndags, sprang runt med I hela dagen, först in till stan, systemet, sen funkincheck och sen hem och fixa hår och äta pizza och se film. En sväng på campingen och sen hem i ca två minuter.
Drog iväg till C som satt i en park med ett gäng, satt där och tyckte att livet började bli lite behagligt.
träffade lite nytt folk, bl.a. J och hade allmänt trevligt.

Igår: iväg in till stan med C, sushilunch och en sväng till på systemet.
hem och sitta och chilla i solen och lyssna på musik, duscha, äta, fixa till sig och sen iväg för att träffa I en sväng igen. Satt utanför campingen och hade det trevligt ett tag men gick in sen och satt där med I och hela det gänget, awesome människor hela bunten. Stack iväg efter några timmar för att träffa J och sen hängde jag med han resten av natten. En trevligt kväll/natt, hoppas idag blir lika awesome.

Planer för dagen; städa ihop lite till, möta A och V, sen hem och lämna deras grejer, I med sällskap kommer förbi en sväng och sen blir det väl tillfixning och sen ut på området. Lasse Lindh och Mika ikväll!

Efter timmarslångt telefonsamtal med E så lyckades jag börja tänka klart, blev inbjuden till middag hos en klasskompis och tog mig i kragen, jag orkar inte tycka synd om mig själv längre, jag har ingen anledning egentligen.
Det var mitt val i slutändan, trots att det var näst intill framtvingat.

Men som vissa sagt till mig senaste dagarna, det här klarar du, du är stark.
Och jag vet att jag kommer klara mig, trots att det kommer kännas riktigt tungt en tid framöver.
Men jag har saker att se fram emot, tre veckor med jobb och härliga människor runt omkring mig,
och efter det, en resa tillbaka till Lycksele, en chans att få umgås mer med vissa människor.
Så v.29 kommer jag nog åka norrut igen.

Och imorgon har jag planer.

av kärlek.

Nu är det över, nu måste jag försöka samla ihop de bitar som ligger utspridda och bli en hel människa igen.
Från första stunden tyckte jag han var speciell, han var allt jag någonsin önskat hos en kille, allt i samma människa!
Jag tror ingen förstod hur lycklig jag var, han var allt! Han är fortfarande allt. Men nu måste jag lära mig leva utan honom.
Jag vet inte om han kommer läsa det här, jag hoppas det. För jag vill att han ska veta.
Jag älskar honom, varje liten del, alla ovanor, alla små saker som gör honom till den han är.
Jag älskade hur han petade mig på pannan, hur han sov mer på mig än bredvid mig. Hur kan kunde bli glad för så små saker som barn bara brukar bli glad över, alla underliga idéer han fick för sig. Allt älskade jag, allt älskar jag. Även alla saker jag blev sur över älskar jag.
Den här veckan har allt jag hoppats på rasat samman till en hög.
För första gången i mitt liv kunde jag se en framtid med en annan människa, en framtid med honom.

Jag vet inte vad som hände, från att allt varit bra till en helomvändning och så får jag veta att han känner sig vilsen och vet inte vad han känner, då rasade allt.
Från att tro att jag äntligen hittat rätt, till att inte veta hur jag kommer må om 10 minuter, jag avskyr min egen lägenhet, för varje millimeter påminner om honom.
Jag avskyr mig själv, för varje millimeter han vidrört av min kropp bränner som eld.

Jag vet hur jag betedde mig, och jag vet varför, jag handlade av rädsla, rädsla att behöva möta världen utan honom, jag distanserade mig från honom undermedvetet för att försöka skydda mig själv.
Och när jag väl äntligen inser att jag inte vill distansera mig mer, när jag vill att han ska känna mig bättre än någon annan, då förlorar jag honom.
Jag ville inte säga de orden, men en röst inom mig var starkare än de andra, den bad mig göra slut på mitt lidande, jag insåg först efteråt att lidandet bara börjat. För nu är det inte längre en risk att jag förlorar honom, mitt allt, nu har jag förlorat honom.
Jag beter mig som jag alltid gör, jag misstror och blir svartsjuk, jag försöker kontrollera och bestämma för att inte bara ha kontroll över mig, utan hela situationen, för sen dess, det där fruktansvärda förhållandet, så har jag aldrig velat tappa kontrollen över något.

Jag vet att jag kommer må dåligt närmaste tiden, mest troligt ett bra tag framöver.
För allt jag äntligen börjat hoppas på, raserade på en dag, och drömmen om en framtid med en människa jag älskar vid min sida försvann.

Jag kommer över honom, någon dag.
Jag vet att jag kommer komma ur det här levande, och som en starkare människa.
Men just nu, nu gör det så ont att jag aldrig mer vill älska igen.

Ja jag vet att det blev en del ångest och en jäkla massa känslor i det här inlägget, men jag måste skriva ner det.
Det här är ändå inte allt. Bara en bråkdel av allt som fyller mig till bristningsgränsen av ångest.
Och jag vet hur de närmaste veckorna kommer bli, fyllda med saker att göra och en telefon fastklistrad vid handen för att alltid kunna göra sig av med tankarna.
Vad jag än gör, eller hur jag kommer bete mig, så älskar jag honom och det kommer jag göra en lång tid framöver, oavsett vad.

..sätter jag mig på bussen som kommer ta mig till tåget som kommer ta mig hem.

Även om jag tycker att tiden gått fort och jag inte träffat vissa nog mycket så får det vara nog för denna gång, bättre det att jag kan längta tillbaka en liten gnutta än att vara spyless på staden och aldrig mer vilja återvända.

Skönt var det iaf att ingen visste om att jag kom hem, det här ska jag fortsätta med, för då behöver jag inte bli arg när folk tjatar på att jag ska komma hem när de ändå inte hör av sig när jag är hemma.

 

Ikväll är sista kvällen med gänget, imorgon ska det packas och fixas.

Imorgon åker jag hem.

i helgen..

 

Hade det underbart med gamla vänner i fredags, god damn jag har saknat festerna förra sommaren.

Hade det minst lika trevligt i lördags men av andra anledningar.

 

Men..

Fick veta i lördags att en 64-årig kvinna blivit bokstavligen ihjälslagen, ingenting i hennes kropp var helt.

Fick veta i söndags att en tjej i min ålder påstås ha blivit våldtagen av två killar, tjejen är en gammal bekant till mig och jag vet vem en av killarna är.. hittills finns det tre historier av de som hänt, självklart är alla olika.

 

sammanfattning av helgen; en väldans massa känslor och tankar.

att sitta här, eller rättare sagt, jag vill inte.

Internet framkallar ångest, jag vill inte ha ångest,
jag gömmer mig i böcker eller är ute med vänner tills mitt i nätterna.


Då slipper jag tänka.


Alltså, om man nödvändigtvis vill veta av mig, så finns jag på mobilen.


Det jag gjort senaste dagarna; fixat inför balen och hjälpt vänner i nöd, varit ute tills mitt i nätterna, sovit, ätit lunch och sen dragit ut igen, umgåtts med familjen och A-Ms vänner från Island, försöker hålla mig borta från denna ångestframkallande tingest men måste närma mig den ibland för att kolla konto och mail.

har haft fullt upp sen i måndags, har någon timme per dag hemma innan jag drar ut och träffar alla och hjälper till och fixar inför balen,

I tisdags följde jag med och hämtade en balklänning m.m och flummade runt med M och T, igår åkte vi än en gång till samma ställe men för att fixa en cape till M och en fluga till A. jag kom hem vid halv ett. har sprungit på stan en sväng och fixat lite saker och träffat folk till höger och vänster.

 

Men jag har fortfarande inte fått några pengar.

Jag har nu 26 kr på kontot, 20 kronor i plånboken och några mynt. Och de som ska sätta in pengarna vägrar tydligen göra det eller nåt annat skumt. Jag har räkningar som ligger obetalda tack vare det!

Så nu är jag arg, eller förbannad eller nåt liknande. Jag har väntat i snart en och en halv vecka. Jag har rätt att vara arg!

 

Jag klarade iaf eltentan.

i en vecka var helt klart värt det!

T, M, A och As reaktioner var oslagbara, sen att J och E blev lite fundersamma över att jag var hemma gjorde ju inte saken sämre, och jag fick den vanliga utskällningen av E för att jag inte hört av mig eftersom jag var hemma, kan försvara mig med att jag inte hann! i vintras träffade jag honom samma kväll jag kom hem, nu träffade jag honom samma dag som jag officiellt var hemma.

Träffade många saknade människor igår, var på skolan en sväng, träffade min gamla dramalärare och såg dramagruppens föreställning, gick på stan och såg film med M och A, fick se Ts balklänning och blev lejd att sminka henne till balen, så det enda jag har i huvudet nu är hennes sminkning och hur jag ska göra den!

Har fått höra en del skvaller blivit fundersam över vissa människors civilstånd och myst med vänner.

 

Får se hur mycket jag kommer skriva här den kommande tiden, känns som jag vill ta igen så mycket tid som möjligt med folket här.