Jag älskar mina föräldrar, trots allt vi varit med om och trots att de var särbos i över ett år eller hur lång tid det nu var så håller de fortfarande ihop och älskar varandra lika mycket.
Trots att jag förut tvivlade på deras kärlek till mig så vet jag att de älskar mig ovillkorligt även när jag var som värst, okej, jag var inte så farlig egentligen, bara väldigt blind för att människor faktiskt kunde bry sig om mig.

Mams, sadlade om från att ha varit barnskötare/dagisfröken till att gå skola och bli receptarie, en dag fick hon bara nog och bestämde sig för att göra något annat innan hon slet ut sig totalt, och sagt och gjort!
Det är av henne jag fått de dåliga knäna, migränen, och diverse annat konstigt som inte är det trevligaste att leva med, men jag älskar henne lika mycket ändå, det är hon som varit och hälsat på flest gånger sen jag flyttade hit eftersom hon tidiagare jobbat i Sveg som ligger lite närmare än Lycksele.

Paps, biltokig, eller rättare sagt opeltokig, samlar på bilar, älskar att retas med människor och är på senare tid egenföretagare. Han har alltid massor med projekt på gång men är aningen sämre på att avsluta dem.
Vi hade en period då vi knappt pratade med varandra och jag pratar way more med mor i telefon sen jag flyttade hit, men det gör inget, jag älskar honom lika mycket ändå och vet att det ibland kan vara så.
Jag vet att han ändå alltid finns där!