Nu till det jag egentligen vill skriva om, som jag velat skriva om länge och som jag egentligen vill säga till vissa människor men jag är för väluppfostrad för att säga nåt.

Jag är fruktansvärt less på all dubbelmoral,

en av de jag räknade som närmast hjärtat förra året klankade ner på några väl utvalda människor i min omgivning,

den ena var tydligen sjukt jobbig och irriterande och "huuur kunde jag umgås med honom? Han är ju läääskig" osv osv, jag försökte försvara honom men tillslut lessnade jag och istället tog avstånd från människan som kläckt ur sig detta, samma människa har även kläckt ur sig saker om en annan människa jag umgick med, han var ju värsta braten och hur kunde jag umgås med honom? Han var ju inte alls vettig på nåt sätt, jag tyckte om dem båda som blev nerklankade och försökte försvara dem, men ja, varför ska jag behöva försvara mitt val av vänner?

Jag gled ifrån människan ganska rejält och ja, visst jag mådde inte bra av det eftersom jag alltid blir ståendes ensam, men jag orkade inte bry mig när jag ändå inte fick ut nåt av att försöka..

Nu har jag upptäckt att människan är det skenheligaste jag vet, de människor som klankades ner på och inte gick att umgås med, hon gick på den enes avskedsfest när han flyttade och klagade högljutt när hon inte fick träffa honom så mycket när han var uppe och hälsade på över en helg,  den andra umgås hon med frekvent nuförtiden och är tydligen super kompis med han hon kallade brat. Jag blir så less!

Hon har anklagat mig för att ha "bytt" ut henne när hon vände mig ryggen flera månader tidigare,

och jag kommer inte ifrån henne, för hon går i min klass....

Jag är bara glad att när jag kände mig som ensammast och trodde jag var ensam, så fanns C där, som tog min hand och visade att det finns människor som bryr sig när alla andra vänder en ryggen,

tack Cissi, du anar inte hur mycket du betyder för mig och hur tacksam jag är för att du fanns där i våras och fortfarande står vid min sida.